karolina ramqvist vs. ulf lundell

"Lilla gumman! Hur är det fatt? Har du alldeles kissat på dig den här gången? Varför denna hysteriska överstyrning av min lilla låtsamling Best Of? Har sommaren inte riktigt börjat för dig ännu eller vad är det? Jag föreslår att du går ut i världen och ger lite kärlek så kanske du får en pyts du också? Saknas pojkvän? Du får ta och lugna ner dej."
Ulf Lundell till Karolina Ramqvist 1998.

Karolina Ramqvist recenserade Ulf Lundell, det var en inte direkt positiv recension, och detta blev Ulf Lundells känslosamma påhopp och hämnd. Karolina Ramqvist publicerade sedan brevet i boken Fittstimm och Ulf Lundell stämde henne för brott mot upprätthovslagen. Hon blev dömd eftersom brevet ansågs av tingsrätten vara en del av Ulf Lundells verk och därmed hans copyright. Jag hittar tyvärr inte Ramqvists recension, men här är en återgivning ur biografin om Ulf Lundell vad som hände i mediabråket.

Poängen här är inte att vi vill argumentera för den enligt oss orättvisa domen, poängen är hur Ulf Lundell lyckas bli en personifiering av vardagssexism och kvinnohat. Precis denhär typen av hat får alla kvinnor som syns offentligt i kulturen utstå, och i något mindre omfång alla övriga kvinnor också. Ulf Lundell hade aldrig skrivit ett sånt här brev till en manlig recensent. Aldrig. Män får inte höra att de klagar på saker i avsaknad av partner, män kallas inte lilla gubben som ett normalt (förminskande) tilltal, mäns ilska avskrivs inte som överreaktion, "ta det lugnt". (För övrigt är det ju en recension och hennes uppdrag var att värdera hans verk och att be henne ta det lugnt visar bara på hans oförmåga att ta det lugnt, men det är inte heller poängen).

Genast kopplar vi detta till ett blogginlägg som Fanny Åström skrev för ett tag sedan angående Nanna Johanssons serie "Lumpen för nätkrigare". Det handlar om att dethär hatet inte bara kommer från obildade, korkade människor som sitter i sin stuga på landet och tillbringar dagarna med att trimma sin epatraktor. Det kommer från män högt uppsatta i samhället, folks förebilder, som syns i media dagligen. Och det är i första hand dem vi måste kämpa emot. Moppenissen på landet är bara en produkt av sådana som Ulf Lundell.

Karolina Ramqvist har skrivit "Alltings början" som är en av de bästa

skildringarna av tjejers vardagliga tonårsångest jag någonsin läst. Borde

verkligen ingå i skolans litteraturkanon!