Min kusin skrev just ett inlägg om könsuppdelade idrottslektioner, och jag håller självklart med på allt hon säger. Dock har jag en annan upplevelse av idrottslektioner i skolan, som jag skulle vilja dela med mig av.
Jag tränade mycket i grundskolan, jag var en av de bästa på fotboll i min klass och jag var snabbare, starkare och hade bättre kondition än många av killarna. I och med mina fysiska förutsättningar, och att jag tyckte det var dödskul med all form av sport så tog jag för mig. Jag tog bollen, jag passade inte alltid och jag såg till att göra mål. Vad händer när en tjej gör så? Hon blir accepterad av killarna. Men endast så länge hon inte bara prestationsmässigt utan även attitydsmässigt beter sig som killarna.
Det innebar att jag på idrottslektionerna bara passade de som var framåt och visade sig bra (i princip bara killar), att jag suckade och stönade när folk gjorde fel och att jag ständigt fick höra "fan du är ju bra ju, för att vara tjej."
Vad jag försöker säga är att det är den tävlingsinriktade attityden killar uppfostras till som är problemet, och då de är de som regerar (oavsett procentuellt antal) i de flesta klasser är det den pressen som sätts på tjejer också. För att vara cool måste du bete dig som killarna. Och gör en det så bidrar en till att förtrycka tjejer precis lika mycket som killar gör men själv blir en inte mindre förtryckt för det.
Vi tror på könsuppdelade idrottslektioner för att vi vill ha en skola där en får utvecklas utifrån vem en är och ens förutsättningar istället för en skola där en står i mitten av en gympasal och blir så bokstavligt och öppet förtryckt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, här kommenterar vi med respekt och utan härskartekniker tack!