om smink och att behaga

I ett väldigt på inlägg som publicerade för ett tag sedan på en väldigt bra blogg står det om sminkets historia. Här bevisas att smink historiskt sätt inte varit en könsfråga utan har handlat om klass, makt och social status. Både män och kvinnor har sminkat sig i alla tider, och det är först i modern tid smink blivit en kvinnosak. Att kvinnor sminkar sig beror alltså inte på någon biologisk faktor.

Så varför sminkar vi oss då, om det inte är någonting vi föds med? Jo, eftersom det finns en norm i vårt samhälle som talar om för oss att vi ska vara fina att titta på. Att vi ska behaga vår omgivning. Och eftersom kvinnor är objekt i det patriarkala samhället, d.v.s. kvinnor betraktas som männens ägodelar, är det också kvinnor som berörs av denna norm.

Många som sminkar sig gör det ju dock inte för sin omgivnings skull utan för att känna sig bekväma i sig själva. Det är svårt att bryta mot normer och därför är det också svårt för kvinnor att gå osminkade. Därför är det helt naturligt att vilja sminka sig för sin egen skull. Men bakomliggande anledningen till att många kvinnor känner sig obekväma utan smink är just för att de inte känner sig tillräckligt fina - att de inte behagar omgivningen. På så sätt kommer smink alltid handla om att behaga.

Läs också: En är inte svag för att en sminkar sig