På min kurs (läser litteraturvetenskap) läser vi för tillfället om den litterära offentligheten, om författarskap och författarrollen. Vi ska ha en föreläsning som heter "Den kvinnliga författarrollen". Det ska bli spännande tycker jag. Hur uppfattar en litteratur, eller annat skrivet, när en vet vem som har skrivit det?
Det finns ju en massa väldigt problematiska benämningar på litteratur som utgår ifrån vem som har skrivit det. Bland annat "invandrarlitteratur" som var en het potatis i samband med utgivningen av Jonas Hassen Khemiris "Ett öga rött". Vi har också (självfallet) kvinnolitteraturen. Varför är då dessa begrepp problematiska?
Att kalla något för "kvinnolitteratur" är att utgå ifrån att det finns något som är neutralt, något normalt. Det blir i detta fall litteratur skriven av män. För har ni någonsin hört termen "manslitteratur?". Nej, skulle inte tro det.
Inom sporten där det är tydligt uppdelat, män spelar med män och kvinnor med kvinnor, är prefixet ("damfotboll", "damhockey", "dambasket") också ett problem. Men för att hålla reda på vad det är vi talar om är lösningen här att sätta dit ett enkelt "herr" framför allt där personerna med penis tävlar. Det gör att mannen inte blir normen, utan prefixet fungerar som ett enkelt sätt att hålla reda på vad en talar om.
Varför inte göra samma i litteraturen? Jo, för att vem som har skrivit det inte ska spela någon som helst roll för bokens litterära värde.
Läs också: SCUM - förkastligt manshat? och Vi läser som vi förväntar oss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, här kommenterar vi med respekt och utan härskartekniker tack!