könsstereotypa leksaker och intressen

Under julruschen och den extrema överkonsumtionen som drar över vårt samhälle samma tid varje år har jag gång på gång suckat över att se den rosa sidan på leksaksaffärer och klädbutiker, den rosa sidan som nu tagit sig in även i affärer som akademibokhandeln (de hade en hel hylla med top model-pysselböcker och sånt där en ska göra outfits åt extremt idealistiska dockor).

I år slog det mig dock; jag suckar åt det rosa. Men jag har aldrig suckat åt monstren, superbilarna eller superhjältedräkterna. Varför tycker en att vad som skapas åt tjejer, som flickor egentligen inte alls väljer att tycka om, är så töntigt och fånigt medan killgrejerna är bara "jaha..."?

Och här dyker dubbelbestraffningen upp igen. Dubbelbestraffningen av barn. Det är fånigt med top model-färgböckerna, det är fånigt med "Barbie och de tre musketörerna" som film, det är fånigt att tycka det är en rolig lek att sminka, frisera och önska sig de glittriga plastskorna med hög klack från BR. Men vad annars ska de tycka? De matas med denna bild av deras könsidentitet varenda dag.

Att däremot vilja vara som killarnas stereotyp; en riddare, en superhjälte eller någon som helt enkelt är en transformer är inte fånigt?

Jag tror det kan handla om att flickornas stereotyp som barn på ett sätt är uppnåbart. De kommer med högsta sannolikhet att börja sminka sig, ha högklackade skor, behandla sitt hår med dyra produkter och bry sig om vad de har på sig. Då blir det fånigt att ett barn ska hålla på med detta. Däremot är det ingen pojke som någonsin blir, eller tror sig själv kommer bli, riddare eller superhjälte. Då blir leken inte fånig, snarare kreativ.

Min spontana reaktion är att tjejer får utnyttja sin fantasi mycket mindre och lära sig att leka inom gränserna, som en övning inför framtiden medan pojka får lära sig att härja vilt, både i fantasi och verklighet.