fina kommentarer en får som feminist

En av mina favoritbloggare (Flora) har idag skrivit ett inlägg om Kalle Ankas jul och påpekat att endast 10% av karaktärerna är kvinnor och att de 10% dessutom är extremt homogena (väna, vackra och tillbakadragna (precis enligt mallen för kvinnlighet på film alltså)).

Genast vaknar kommentarsfältet till liv. Hon lägger fram feministiska åsikter och kritiserar dessutom något som verkar vara heligt i Sverige (vi vet ju hur fruktansvärt kränkt befolkningen blev av att rasism plockades bort ur vårt "kulturarv" förra året) så det är klart att det blir ramaskri. Här är tre typkommentarer som feminister får höra hela tiden om de uttalar sig offentligt.

Att en inte ska ta saker på allvar. Men vi tycker inte det är roligt, det kan ni läsa om här och här, vad t.ex. våldtäktsskämt gör med oss. Och glimten i ögat? Jag tycker inte att det ens med glimten i ögat är kul att bli objektifierad, passiviserad och sexualiserad. Jag är så jävla trött på det.

 Det är inte på riktigt - skärp er. Men det är ju en avbild av vår verklighet? Är inte essensen av Disney att de ska leverera en sensmoral? Sensmoralen att jag ska sitta på en stol och sjunga vackert, skratta vackert och vara lycklig medan män gör sig lustiga för min skull?

Kom på något bättre, prata om något viktigt istället. För det första tycker jag att det är viktigt att jag och alla andra kvinnor ska få utvecklas som människor och betraktas som människor inte utifrån sin kvinnokropp och även att 50% av platserna i kultur som t.ex. film representeras av kvinnor.

För det andra är dethär en så löjeväckande argumentation. Vadå prata om något viktigare? Det kan en ju säga om allt. Om barnen får skolmat som inte innehåller några näringsämnen - tänk på barnen i Afrika som svälter prata om dom istället. Eller att slussen i Stockholm ska bygga om helt för att den håller på att sjunka, det verkar dumt jag tycker vi ska fokusera på något viktigt istället - att hela Nederländerna håller på att sjunka! (ni fattar...)

"Ingen" orkar inte diskutera så lägg ner. "Ingen" bryr sig om dethär, prata om något annat. Jag behöver egentligen inte diskutera med någon. Det enda jag behöver göra är motstånd. Motstånd mot all sexism och allt förtryck jag ser och utsätts för. Jag vill inte diskutera huruvida Kalle Anka är dåligt ur genussynpunkt, jag vill påpeka det, berätta det, och göra motstånd. Det behövs ingen diskussion.

Och detta ständiga tolkningsföreträde. Alltid, alltid, alltid säger de åt en vad en ska tycka, tänka, göra. Du ska prata om något annat, säger de. Sluta kriga för dethär. Varför tror de att de kan säga åt oss vad vi ska göra? Varför skulle de kunna säga till oss vad som var viktigt? 

Motståndet som feminister möter, när de påpekar självklarheter som alla kan se; som att Kalle Anka består av 90% män och 10% är helt galet. Det är nästan skrattretande, mönstret är så tydligt; kvinnor som lyfter fram hur och när de blir förtryckta och sedan kommer män och förolämpar dem, säger att de har fel prioriteringar och är allmänt otrevliga. Det är kvinnoförtrycket i komprimerad, lättläst form.